Morgonen började med Hopes visning. Inspirationen till kollektionen kommer från Bergmans "Det sjunde inseglet".

Frukosten som serverades var delikatesser från bland annat Fårö på Gotland, Bergmans favoritö gjode sig också påmind i plaggen i form av otroligt fina fårskinnskragar.

Inne på Berns finns gigantiska kristallkronor. Till Vitas visning hade man sänkt ned en som modellerna gick runt. Precis som Sandra Backlunds magiska visning för något år sedan.

Sedan var det dags för Beckmans visning. Det är andraårselevernas stickvisning. I år fick de dock undersöka nya material.

Det sprudlar av kreativitet, inte alltid bärbarhet, hos eleverna och det är det som är roligt att se. Innan de kommer ut i verkligheten och kommersialismen.

Nya handväskan: hörlurarna.

En lek med annars klassiska plagg.

Min favorit var Ellinor Kellner. Nyskapande men bärbart. Henne vill jag se mer av.

Minst en gång varje modevecka måste dessertbuffén intas.

Efter sockerintag var det dags för Whyred som alltid är superduktiga. Ofta faller det dock inte in i min personliga sma. Det gjorde det igår. De små vippiga klänningarna var söta utan att bli barnsliga. Fina axlar.

En annan otroligt fin klänning. Förutom svart och grått syntes fina accenter i rött och lila. En mycket fin kollektion.

Äta bör man annars dör man. Bistro Jarl har väldigt god ceasarsallad med räkor.

Sista visningen för kvällen var Lovisa Burfitt. Hon har vunnit Max Factors pris i år, mycket väl värd det. Vi fick lyssna till Edith Piaf och drömma oss bort till en parisisk bordell med korsetter och snörningar en masse. Mycket härlig avslutning på dagen. Fina Filippa gick visningen!